En Bruksanvisning För Vardagsidioten

Jag skriver nu i Vardagspatriotismens och jantelagens ljuva skrivstil. Nu när vi börjar närma oss en mörkare och kallare årstid kan det vara både värmande och upplysande att känna av jämställdhetens vind blåsa rent näsborrarna på oss vanliga dödliga. Det händer saker i vårat avlånga land och i takt med detta fenomen blir jag uppriktigt upplyft men även spyfärdig. detta leder ofrånkomligt tid att jag uppehåller mig med bättre sätt att ödsla synapsbildningar på, nämligen att banka min pannlob mot en hård yta. Jag känner nämligen i dessa dagar att jag på något sätt måste hamna i takt och ton med min omgivning och mina medmänniskor (detta är anledningen och det plötsliga behovet för avlägsnande av hjärnceller). Rent allmänt verkar det som att intelligens inte innefattar vad man har användning för. Det fyller inget direkt syfte när allt man behöver lära sig redan går att upplysas om i veckotidningar, "frida" eller aftonbladet. Jag tycker vårat kära modersland borde genomgå en reform och då främst av det universala läroverket. Vi kan helt sonika avvekla detta och istället få lära oss om idols top 5 samt "big brother"s höjdpunkter eller "paradise hotel" deltagarnas liv och fylleslag. Men nu ska jag inte dra för långt på denna saftiga kakan. Istället ska jag och min bästa vän Göran bortmig göra något som borde ha gjorts för länge sen, starta en hemsida för det svenska analfabetiker och dysleksiförbundet. Vi behöver sponsorer trots att vi redan fått bidrag av lunarstorm i form av många hjärtevärmande bidrag av grammatiska missfall.

Med detta sagt vill jag tacka en stor del av sveriges bloggcommunity för att de inte tar del av min blogg (jag vill inte stå ansvarig för de migränanfall och spräckta vener som följd av överansträgning efter läsning av en korrekt skriven text).